Forskare protesterar mot hårt spända nosgrimmor
Forskarsammanslutningen ISES, The International Society for Equitation Science, har som syfte att underlätta forskning om träning av hästar och om relationen mellan häst och ryttare. Nyligen skickade ISES ut en skrivelse där man tar upp frågan om hårt spända nosgrimmor.
- Vissa nosgrimmor designas för att kunna spännas så hårt att de begränsar nästan alla normala käk- och tungrörelser. Det här är en ganska ny innovation när det gäller design av träns och kandar. För fyrtio år sedan var nosgrimmor i stor utsträckning en estetisk del av tränset snarare än en funktionell, menar man.
Enligt ISES handlar användningen av för hårt spända nosgrimmor om att ryttarna vill undvika att få poängavdrag för exempelvis en gapande mun på tävling. Dessa ryttare maskerar enligt organisationen dålig träning, på hästens bekostnad.
Nedsatt blodflöde
Färsk forskning har visat att hästar som rids med en för hårt spänd nosgrimma kan lida av psykisk stress, de kan drabbas av nedsatt blodflöde och kan få skador, till exempel en deformerad nosrygg. Det gäller även om nosgrimman är vadderad.
- ISES har lagt märke till att det på senare år har skett en ökning av nosgrimmor på marknaden som är till för att effektivt maskera symtom på att hästen känner obehag av ridningen, skriver man.
Organisationen menar att skälet för ryttarna att spänna nosgrimman för hårt är dressyrreglerna - som straffar tecken på obehag såsom gapande munnar eller tungor som sticker ut. Tanken med reglerna är att främja bra träning och kvaliteter som harmoni, lätthet och acceptans av bettet. Men väldigt tighta nosgrimmor kan hindra hästen från att visa att den inte trivs. Enligt ISES försvårar helt enkelt de för hårt spända nosgrimmorna domarnas jobb.
ISES lägger i sin skrivelse fram två rekommendationer:
• En återgång till praxisen att två fingrar enkelt ska få plats under nosgrimman när den är spänd, som kontroll av att den inte sitter för hårt. Det ger hästen en chans att uttrycka obehag, eller att söka lindring från tryck från bettet.
• Att stewards på tävling, för rättvisans och för objektivitetens skull, ska använda ett standardiserat måttverktyg som motsvarar två vuxna fingrar. Måttet ska enkelt kunna placeras mellan nosryggen och nosgrimman. Detta skulle kunna ske i samband med den bettkontroll som redan görs på många tävlingar.
Text från Hippson.se
